"Slåttanna" i Börön för cirka 50 år sedan. På bilden syns mamma Linnea, pappa Bror, morfar Axel, mormor Gerda, lillebror Kenneth och jag. Det var ett intensivt arbete att ta tillvara på höet. Det var viktigt att passa på när det inte regnade. Höet slogs och fick ligga på marken för att torka till nästa dag, då det skulle hässjas. När vi blev varma och törstiga av allt krattande och hässjande, fanns mormors svartvinbärssaft i stor mjölkkruka. Den stod i skuggan och var härligt kall och läskande. När släpräfsan spändes från hästen efter arbetet, hände det ibland att jag fick rida. På hästryggen fick jag sitta på en tom säck av väv. Det var lycka, ända till den gången då hästen blev rädd och skenade med mig på ryggen. Det slutade ändå bra. Pappa sprang efter hästen och lyckades få stopp på den. Som jag minns det, blev jag inte speciellt rädd. En annan "sommarlycka" var att åka hölass efter häst och att hoppa i höet i ladan för att pressa ihop det.